Vila i frid...

Nu har änglarna hämtat dig!!! Nu slipper du känna all den smärta du haft... Många fina minnen har du lämnat efter dig, minnen som jag alltid kan ta fram och spela upp i mina tankar. Hoppas du kände hur mycket du betydde för mig... När jag sitter här så hör jag din röst i huvudet hela tiden. Fina, underbara, älskade farbror.

Att få sitta runt din säng med alla nära dina sista timmar är något jag alltid kommer bära med mig. Jag hann säga mitt sista farväl. Jag höll din hand, klappade dig på kinden och sa mina ord: Himlen är nära, så du är inte så långt borta...Och en dag så ses vi igen.

Hoppas du har hittat farmor och Peter där uppe. Ni får vaka över oss tillsammans...
Nu har kaptenen landat för sista gången hos oss, nu kan du fälla ut dina vingar och flyga iväg till det okända...Vara fri!!!
Självklart har du lämnat ett tomrum kring dina nära och kära. Men jag tror att din önskan är att vi lever vidare, tar hand om varandra. Med dig i våra tankar. Varje gång jag dricker whiskey/cola kommer jag garanterat minnas dig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta...

Vila i frid min älskade farbror!


Ett inlägg i ljusets hastighet!!

Hej!
Vill bara berätta att jag lever om någon undrar.
Har haft fullt upp dag in och dag ut. Full rulle med föredrag på onsdagar. Hoppas verkligen att min egna historia ger något.
Idag har jag & pappa varit hos veterinären med killarna. Dom fick sova djupt djupt när tandstenen skulle bort.
Jobbar så mycket jag får, kan & hinner. Måste få ihop en sommarkassa!!! (PANIK)
Födelsedag och Malaga närmar sig. Kan inte sitta bättre med en liten vecka borta just nu...
Hjärnan har gått på högvarv dygnet runt. Blir jag gudmor den 16 maj? Mitt hjärta knyter sig varje gång jag tänker på det... Problem kommer och går, men det borde inte sätta dessa spår!
Det har varit varma, soliga, lyckliga, jobbiga, gråtfyllda dagar sen sist.
Men nu väntar krattan och påskpynten på mig... Måste skynda mig innan terroristerna vaknar ordentligt efter veterinären!

Kram sålänge!!!
/ Stressad & Förvirrad Jennifer

Ständiga frågan varför???

Varför har jag inte skrivit i bloggen på länge?
Det är det många som undrar. Här ska ni få ett ärligt och kortfattat försök på en förklaring:
Det har inte hänt så mycket sen sist. Antar att ni inte är så intresserade över vad jag ätit till middag eller hur min vanliga dag på jobbet varit!?
Men nu, äntligen har det hänt något. Tack vare Anders, en underbar människa som jag skulle kunna prata med i all onädlighet (känns det som). Vi ¨hade möte med en skolkurator här i kommunen förra veckan och jag gick därifrån med en känsla av äntligen... Äntligen kommer jag igång med mitt välgörenhetsprojekt och med vad jag hoppas kommer kunna svara på många människors varför och andra tankar.
Sen imorgon så ska jag och Katja in till stockholm och ha möte med Riksföreningen Anorexi/Bulimi. Är både spänd och nervös för vad som kommer sägas.

Varför går tiden så fort ibland?
Min underbara, älskade kusin "Gabella" från Norge var här hela förra veckan. Tyckte att vi hade jätte många dagar tillsammans. Men fyllda av fyrishov, massa spelande, små dagsturer så var veckan slut. Saknar henne massor, men vi ses snart igen när hon, jag, mamma, moster och mormor ska på tjejresa till Malaga.
Och hur kan Liam, mitt underbara gudbarn, som föddes 13 januari redan ha blivit så stor? Läskigt hur fort tiden går...

Varför skulle jag halka och slå mig ordentligt för?
Det är jätte halt ute, jag vet. Man ska vara försiktig, jag vet. Man borde gå med hjäm, stavar, armbågsskydd och armbågsskydd, jag vet... Men inget av det här tänkte jag på den där onsdagen för 2 veckor sen. Efter bara 1 timme på jobbet så låg jag ju ändå där på marken, med armbåge som kändes heeelt mosad. 8 timmar på akuten, överlycklig för att inget var brutet men att nerver var i kläm och jag hade fått mig en ordentlig smäll så åkte jag hem. Handikappad i flera dagar framåt.

Mitt sista och tyngsta varför? Varför är livet så orättvist?
Varför ska dom finaste änglarna drabbas först? Min farbror, en person som har betytt så oerhört mycket för mig hela mitt liv. En som alltid har fått mig att skratta. En som alltid har ett leende på läpparna. Han som har klarat så mycket men ändå kunnat stå upp och stöttat andra. Varför skulle just han drabbas av cancer? En sjukdom som man själv står så maktlös och rädd bredvid. Vill vara stark, vill inte tänka på det, men det går inte... Är det någon som klarar det så är det han. Under flera månaders tid var han som min pappa, närmaste vän de kvällar jag mådde dåligt och längtade hem, nu är det min tur att finnas där. Jag älskar dig idag, imorgon och föralltid PG.

                                                    

Jobba jobba jobba!!!

Nu har Bailey och Liam stabiliserat sig lite mer hemma och jag har försökt vila upp mig efter få timmars sömn. Försöker få ihop lite timmar ute på jobbet. Skönt att vara tillbaka lite i den gamla vardagen samtidigt som mycket nytt kommer att hända. Härligt med alla jobbarkompisar som har sina speciella sidor, är inte helt normal humor i ett garage...men jag måste säga att jag älskar det och dom jag har att göra med!!!
Försökte få 2 utav dom att ställa upp på ett kort... Men icke, pinsamt att bli fotad och upplagd på internet kanske :)



Slutar om 1 timme. Då ska jag och mammsen åka till IKEA, en liten utflykt...köpa lite smått och äta köttbullar. Myspys... Ska försöka få mig själv å inse att vi INTE behöver en större säng, vi behöver spara pengar. Tråkigt, men sant.

Dags att göra lite mer nytta...skriver snart igen!

Puss och Kram
/ Jennifer


Gudmor & Födelsedag!!!

Äntligen är han här!!! Mitt underbara Gudbarn... Lilla Liam kom till världen 13 januari kl. 05.25. Jag och Pappan var med på förlossningen. Jag har aldrig sett en människa kämpa så hårt som Bailey. Hon var jätte duktig... Vilka dolda talanger :)
Sen den dagen har jag hjälpt den nya familjen så mycket jag kunnat. Det vill säga att jag inte gjort mycket annat sen sist. Det tog lite på krafterna att sitta i en förlossnings sal  14 timmar och känna sig så maktlöst...kan inte släppa hur bra Bailey klarade det.


Är han inte något utav det sötaste!? En liten hand på min... Overkligt!!!

För att få tankarna på något annat en dag så hade vi lite födelsedags firande hemma idag. Roxy fyllde nämligen 2 år idag. Det firades tillsammans med lillebror Lexus och bästisarna Tyler och Sonic. Efter en lång lekstund i hundhagen så fick dom faktiskt en halv köttbulle var... då var födelsedagen lyckad!!! :)


Tyler, Sonic, Roxy & Lexus

Som sagt, inte mycket som hänt sedan sist. Ska ha ett möte imorgon så hoppas att det kan börja hända lite mer nu. Börjar få lite för mycket kli i fingrarna!!!

Ta hand om er själva och alla i er närhet  en gång för mycket så hörs vi snart igen!

Puss och Kram
/ Jennifer

Just det, Pappa har kommit hem från Thailand igen...saknat honom massor!!!

Efter en hjärnas jullov!!!

Sådär... Det tog ett bra tag för mig att komma igång igen. I samband med att jag landade på Arlanda en 15 december tog min hjärna jullov. Det bestämde att vi skulle lägga oss i soffan några veckor och bara smälta allt efter en resa för livet.
Men jag får säga God Jul, Gott Nytt År och god fortsättning i efterskott till alla er som har orkat vänta på ett nytt inlägg. Hoppas ni förlåter mig för mitt usla bloggande. Ska bli ändring på det.
Egentligen finns inte mycket att säga nu. Firade jul i Norge med släkten, vilket ledde till att när jag kom hem låg jag till sängs med influensa. Inte jätte lyckat... Men det var en mysig jul. Nyår firades här hemma med vänner, bl.a 1 lite gravid Camilla och en höggravid Bailey. Mittt sååå efterlängtade och älskade gudbarn som kommer till världen vilken dag som helst.

Dom senaste 5 dagarna har tillbringats tillsammans med min mormor från Norge. Hon är så underbar, vad vore jag utan henne? Älskar henne...

Så vad händer i mitt liv framöver? Vi ska försöka få ihop Miss Sweden Event turnéen, jag ska sätta ihop ett föredrag om anorexi och bullimi. Hoppas på att börja resa runt i skolor så fort som möjligt. Ett nytt år och nya krafter. Min önskan är att jag kommer kunna hjälpa så många tjejer, killar, familjer och vänner som möjligt, hjälpa dom upp ur mörkret, hjälpa dom att inse vad livet egentligen vill ge, vad dom är värda och sist men inte minst...skönheten bor inom varje människa, ingen ska få förstöra det! Skulle kunna skriva om det här i en evighet. Vill inte att någon ska behöva må så dåligt som jag har gjort  en gång i tiden eller att några familjer och vänner ska behöva känna sig så hjälplösa!!! Det finns för mycket av det ute i världen som inte många ser...

Underbart att vara hemma igen, nu vill jag verkligen ge järnet. Önskar bara att jag hade mer tid och att flera kunde förstå att mitt budskap inte handlar om skönheten på utsidan...

Vi hörs snart igen.
Puss och Kram
/Jennifer

Förlåt!!!

Förlåt för att jag inte skrivit... Har haft obeskrivligt mycket att göra. Och nu ska jag åka hem. Skriver om sista veckan när jag kommer hem...lovar!

För er som vill veta så landar jag kl. 10.00 imorgon på terminal 5...

Tänk att vi snart ses igen. Tack för allt stöd från er där hemma, ni är underbara!!!

Puss och Kram
/Jennifer

Andra advent och antibiotika!!!




Hoppas ni hade en riktigt mysig andra advent där hemma... själv så låg jag nästan hela dagen till sängs, öppnade lucka 7 på min chokladkalender och tittade på TV. När doktorn kom så fick jag den underbara nyheten att jag dragit på mig en bihåleinflammation...så glöggen byttes ut mot antibiotika. Det här ledde till att jag inte fick ställa upp i talangshowen, vilket gjorde mig riktigt ledsen....hade sett fram emot den så mycket. Kravlade mig upp ändå och satt med alla dom andra tjejerna i publiken. Kändes mest som ett störande objekt för alla runt om eftersom jag nös ungefär 10 gånger i minuten...opps!!! Barbados och hennes underbara sångröst vann Miss World Talent 2008...grattis grattis :)

Men idag är en ny dag och jag känner mig faktiskt lite bättre. Om en timme är det dags att träna för finalen i vanlig ordning, bara 5 dagar kvar nu. Känns overkligt...var tog tiden vägen?
Ikväll är det familjemiddagen, äntligen ska vi få umgås lite med våra nära och kära och möta alla andra familjer...ska bli jätte kul! Mamma och David har redan bekantat sig med ett gäng familjer, vänner, sponsorer osv. till dom andra tjejerna. Än så länge så är vi bjudna till Korea, Nya Zeeland, Florida, Trinidad och Tobago, Skotland...ojojoj!!!

Fick en kommentar på mitt föra inlägg av mina hundar. Självklart har jag inte glömt dom... Saknar dom så oerhört mycket, försöker inte tänka på det så mycket...blir bara värre då. Sen vet jag att dom har det toppen hos David's föräldrar. Ororar mig lite för att dom kanske kommer vara en aning övergästa när vi kommer hem, det är ju trots allt jul och dom har en tendens att få en köttbulle titt som tätt, antar att dom är värda det min älsklingar små!!!

Dags att göra sig i ordning...
Hörs snart igen!
Puss och kram
/ Jennifer





Host host och host!!!

Host host!!!

Hej alla söta människor!
Nu är ytterligare 2 deltävlingar avklarade. Top Model och sport... Top Model tävlingen var som en modevisning med våra afrikanska design klänningar vi ska ha på finalen. Massa publik och en hård Jury... Miss World Top Model 2008 blev Ryssland, jätte go tjej som är i samma grupp som mig...hon kunde verkligen gå på catwalken.
Så igår, då åkte vi till ett jätte fint ställe ute på landet med en liten sjö, vattenfall och stora ytor för våran sport tävling :)
Man tävlade i grupp samtidigt som dom individuella resultaten räknades. Det började i varje fall med att vi skulle bygga en båt av stora kartongbitar som skulle plastas in med en gigantisk plastduk. Mitt lag, det gamla goa gula laget som nu hette "The Lions" var färdiga med båtarna först såklart... ;) När alla var färdiga var det båt-race. Jag och Puerto Rico skulle paddla för vårat lag... Kändes inte helt säkert att hoppa i båten men sen kom tävlingnerverna fram som om det vore på liv eller död... haha, våran båt visade sig vara en bångstyrig en, men vi hamnade i mitten!!!


Det är vi i dom svarta flytvästarna!

Efter båt-racet var det dags för 60-meters lopp, flest sit-ups på 1 minut, flest armhävningar  på 39 sekunder och någon konstig kasta boll på pinnar tävling (måste vara något afrikasnkt). Jag lyckades iaf. springa på 8.40 sekunder, 37 sit-ups och 27 armhävningar. Inte helt vältränad, men jag är nöjd...
Miss World Sport 2008 blev Island...

Annars så har dagarna varit fulla med repititioner för finalen, talangshowen osv. Igår kväll tränade vi inför talangshowen som är imorgon kväll. Vi satt i en iskall lokal i 2 timmar, jag var djupfryst när vi kom tillbaka till rummet...vilket resulterade i att jag ahr legat i sängen hela dagen idag med halsont, ont i öronen, jordens förkylning.... bra jobbat Jennifer!!! Och ikväll är det välgörenhetsmiddagen som jag verkligen vill och SKA gå på. Ska ha på mig min underbart fina sverigeklänning av Alicja Eklöw, hoppas den kan få mig att se lite piggare ut än mina mjukisbyxor, mormors raggsockor och en halsduk!

Känns jätte bra och ännu bättre att David och Mamma är här. Dom har fått vara med på lite saker vi gjort. Allt fler familjer börja komma nu och det märks bland tjejerna... Om 4 nätter kommer Pappa och Hanne också. Älskar min familj så oerhört mycket alltså...
Den 9.e är det bara 1 månad kvar tills mitt redan så älskade gudbarn kommer. Ni finns i mina tankar hela tiden Bailey...men det visste du ju redan!! :)

Har en toppen nyhet för alla er där hemma. Finalen kommer sändas live på Tv7 den 13:e december klockan 16.00.

Ska sätta på mig ett ansikte nu och träffa doktorn igen.
Ta hand om er där hemma så hörs vi snart igen!

Puss och Kram
/ En krasslig Jennifer

Safari Del 2!!!


Dag 4!
Upp med tuppen blev vi hämtade av ett nytt gäng jeepar som så småningom skulle ta oss till en ny camp. Innan det skulle vi äta frukost på en klippa högt uppe i bergen i solsken och se ut över den otroliga utsikten...problemet var bara det att det började regna, så det blev frukost i ett regnmoln isället!! Inte alla som varit med om det heller...det var udda!



Blötta som dränkta katter kom vi till våran nya camp som visade sig vara små hus som var byggda på ett stup... Dimman och regnat avtog och det visade sig att vi hade en otrolig utsikt från våra balkonger. Tyärr fick vi inte sitta ute själva, risken att få besök av aporna var allt för stor... Galet ställe. När solen kom fram tog dom oss ut på en vandring som skulle innehålla en lektion i växter och träd. Det gjorde den också bara det att den innehöll även ett väldigt nära besök en noshörningsflock. Intressant hur sega dom där djuren verkar vara... Kan inte tro att dom kan vara så agressiva och farliga som dom egentligen är.



Tillbaka till stupet och skolbänken, nu var det dags för växtprov. Gick bra det med trots att jag under vandringen mest var fokuserad på att inte gå in i ett lejon eller liknande... Efter middagen fick vi sitta under bar himmel och dom tog oss på en stjärnsafari. När det var läggdags insåg jag att jag hade fått en sängkompis, någon insekt som absolut inte hade några större planer på att flytta sig från min ena kudde...slutade med att kudden och han fick sova på golvet!



Dag 5!
Dags att åka till nästa camp, Wildside. Ett område nere i dalen med hus som hade väggar som ett tält och där lejonen vandrade runt hela nätterna. Den här dagen var full av olika aktiviteter. Vi började med att åka till ett ställe där vi fick lyssna på en man som pratade om miljönch hur dom försöker förbättra och rädda naturen. Vi fick plantera våra egna träd på ett öppet fält som blivit förstört av bilar och traktorer som höll på att bygga en golfbana mitt ute i ingenstans. Träden märktes med våra namn och vi kommer kunna följa våra träd på en hemsida... Kändes bra att få vara en liten del av deras projekt. Efter det bar det av mot golfbanan där vi hade en putt-tävling. Förlåt pappa, men nu vet jag varför jag INTE håller dig sällskap på golfbanan :)


Sen åkte vi tillbaka till Wildside för lunch och överraskning. Överraskningen visade sig vara två jeoparder som blivit omhändertagna efter att deras mor hade övergett dom. Brodern var lite för lekfull för att bli klappad medan systern njöt av det, var helt ofattbart när man satt bredvid en katt som var så mysig men om hon verkligen ville kunde skada alla runt omkring henne...
 

Efter det så hoppade vi på jeeparna igen och åkte till ett område med massor av träd. Där fick vi sätta upp varsitt fågelbo för att delta i ett projekt att rädda och hjälpa fåglarna. Vi råkade dessvärre skrämma livet ur en giraff när vi sprang rakt in i skogen där den så lugnt och fint stod och åt på sina grenar... Nu var det dags att lära sig överleva övergiven i bushen. Vi satt previs bredvid resterna av något som liknade en riktig familjemiddag för ett gäng lejon... Lite otäckt, men jag var glad för att middagen var över så att inte vi stod på menyn!

Dag 6
Frukost och sen flytt till 4:e campen, "vita lejon-campen". Det här var en camp som gjorde allt för att rädda djuren och se till att inga arter dör ut. Vi fick möta en 7-månaders lejonhane som vuxit upp på området tillsammans med människor pga. att alla hans syskon och hans mamma hade blivit dödade av en annan hane när dom bara var 4 dagar gammal.

:
Den här lilla hjälten hade halvt levande, sönder biten och uttorkad kravlat sig upp på vägen där han hittades av ledaren för denna camp som blev hans räddning tillbaka till livet. Tyvärr var han allt för lekfull och busig den här dagen så vi kunde inte klappa honom, men han var ett riktigt charmtroll. Nu skulle vi åka ut till ett område och leta efter det farligaste djuret på denna planet, Buffalon. Man kände snabbt på lukten att dom var i närheten och sekunden efter så var dom 20 meter ifrån bilen. Kändes overkligt att vara så nära... Det kändes inte helt säkert när dom berättade att flockledaren nyligen hade slungat en fotograf till döds... men dom var ju ganska söta på avstånd ändå!!! Efter att ha fått i oss lunch och fått se hur de vita lejonen hade bråkat om deras måltid var det tävlingsdags igen. Kände mig väldigt smart när jag lyckades lösa en matematisk uppgit för gruppen... :) Solen brände och vi skulle äntligen få se hur och var vi skulle sova. Vi hade hört någonting om en typiskt afrikansk hydda, men ingen kunde riktigt förstå hur det skulle se ut... Väl där visade det sig vara lerhyddor med halmtak, utan dörrar och elektricitet.


Kvällen fylldes med ett stort afrikanskt party, kockarna bestod utav oss tjejer och miljoner insekter överallt...i håret, innanför kläderna, i maten, i munnen osv. Tacka den som uppfunnit "Mygga".


Väl inkrupen i hyddan på en varsinn tältsäng insåg vi att vi hade en kompis uppe i taket som skvätte sand ner i våra sängar... Vi bestämde att det fick bli våran vakt medan vi fick 3 timmars sömn. 


Dag 7
Vaknade kl 04.00 och kunde inte somna om... Sänkläderna var fyllda med sand, men våran vakt verkade ha gått av sitt skift... Efter att ha tittat upp i halmtaket 2 timmar var det dags att gå upp, packa väskan och åka tillbaka till wildside för frukost. Äntligen skulle alla grupper ses igen och ha en gemensam avslutningsdag. Vi åkte ut på en "gamedrive" för att leta efter elefanterna, men dom tycks ha flytt fältet när dom hörde att vi var i närheten...så det fick bli en sista tur på dom guppiga vägarna för att sen äta lunch med allihopa. Såg iaf. en drickande giraff.



Vi fick reda på att det inte fanns sängplatser till alla i de camperna som låg i närheten av där avslutningsmiddagen skulle hållas, så jag och några tjejer till från min grupp blev placerade på "naturskolan". Likadana tält som på wildside bara det att insidan var mindre utrustad. Ingen tvål, ingen telefon, ingen insektsspray, bara ett gäng lejon som återigen vandrade runt oss dygnet runt... Nåväl, efter att ha kommit över och insett hur natten skulle bli så var det dags att piffa till sig för middagen. Coctailklänning stod på listan, klockrent när alla tjejer skaffat sig riktigt bondbränna :)

Under middagen var det tal efter tal och slutligen resultatet av vilken grupp som hade vunnit safaritävlingen... Den gula gruppen vann och ja, det var min grupp :) Vi vann en varsinn tung noshörnings staty, jätte fin men också blytung!!! Dags att hoppa på bilarna mot sängarna. Spännande natt...


Dag 8
Nu hade vi överlevt 6 nätter i bushen och det var dags att tacka för oss och ge oss av mot Johannesburgs flygplats. Där väntade ett plan som skulle ta oss till Durban. Har aldrig sett ett flyg med "vanliga" passagerare ta så lång tid på sig att bli redo för avgång som det här... Ojojoj, stackar besättning, tror folk ringde på dom var 30:e sekund. Som tur var så landade vi i afrikas molniga Miami. Ett riktigt hotell rum kändes som en helt främmande grej, så stora leende på allas läppar. Jag och USA lottade om vem som skulle få bada först, jag förlorade... Kvällen innehöll en ordentlig middag följt av träning för talangtävlingen.

Första dagen i Durban innehöll uttagning till finalen i både Beach Beauty och Talangfinalen. Jag och samban hänger med vilket känns riktigt roligt. Blev en lugn kväll.
Nästa dag åkte vi till ett annat hotell där vi skulle ha Beach Beauty fotografering. Där hittade jag 2 jätte söta polishästar.



Efter fotograferingen åkte vi till ett hotell som låg på stranden, helt underbart, där Beach Beauty finalen skulle vara. Vi som inte var i finalen skulle också vara med och visa upp oss. Efter mycket väntan och träning kom vi tillbaka till hotellet där en indiskmiddag väntade. Efter en dag i stekande sol så blev man ju inte direkt avsvlakad utav middagen... :) Sen fick vi vara lediga till kl 10 dagen efter...mini semester :)
Efter 9 timmars sömn åkte vi tillbaka till hotellet där finalen skulle vara. Vinnaren av Miss Beach Beauty 2008 blev Miss Mexico, en toppen söt tjej. Nu var det dags för beachparty tillsammans med alla gäster.
Här är jag tillsammans med Miss Morley:



Efter sista middagen i Durban var det dags att packa och sussa kudde. Klockan skulle ringa 03.00.
Uppe före tuppen, med ögonen i kors och tankarna kvar i drömmarnas land skulle vi flyga till Krugerparken. Vilken upplevelse... Våran grupp åkte 2 timmar med en buss till en fantastisk utsiktsplats, klarblå himmel och otrolig sikt.



Sen åkte vi tillbaka för att ha gå på en stooooor middag tillsammans med inbjudna gäster och alla de som hade organiserat våran dag i parken.
Kl 22.00 skulle vi flyga tillbaka till Johannesburg i åska och storm. Efter 12 dagars resa somnade jag som en stock väl framme. Kändes nästan som att komma hem när vi kom tillbaka till hotellet.

Så nu sitter jag här... Efter en dag full med träning inför den stora finalen. Kom fram en jätte söt liten tjej till mig idag. Hon kom från Stockholm och var här med sin familj... Kändes helt underbart att få prata svenska med någon och se hur glad den lilla flickan blev när jag kramade henne.
Får se hur mycket söm det blir i natt, imorgon kommer nämligen mamma och David. Känns helt overkligt att jag ska få se dom imorgon... underbart!!! Kom på mig själv att jag just nu sitter med jordens största leende på läpparna :)

Ska strycka lite kläder nu och se film med min rummis.

Ta hand om er och gör inget som jag aldrig skulle gjort... Saknar er!
Puss och Kram
/ Jennifer

PS. Hotellet vi bor på är så fint julpyntat, har faktiskt julkänslor trots det varma vädret....


Safari!!!

Hej alla fina människor som läser min blogg... Hoppas ni har tid över för det här blir ett långt inlägg :)
Nu har jag varit på safari i 7 dagar, vilket har varit väldigt spännande!! Ganska kul å se hur 112 tjejer i buschen. En del livrädda för insekter och smuts under nalglarna, andra som visade sin "smutsiga" sida.
Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska börja eller hur jag ska korta ner dom 7 dagarna ingen lik den andra.
Tror det får bli såhär!!!

Dag 1!
Den första dagen började med sovmorgon innan våran resa till det okända skulle börja... När vi väl satt i bussarna så bar det av mot en liten by, Soweto, som ligger 1 timme från Johanneburg. Det visade sig bli ett otroligt berörande besök. Soweto har en så obegripligt tragisk bakgrund. På 70-talet var det sådant uppror mellan afrikanska ungdomar och de sydafrikanska myndigheterna. Flera barn och ungdomar sköts till döds mitt framför ögonen på familj och vänner. 
Vi fick möta en otroligt stark kvinna vars bror blev det yngsta offret. Vi fick besöka ett muséeum som hon varit med och grundat och vi fick höra hennes historia. Det var svårt att inte låta tårarna rinna...



På bilden ser ni nuvarnade Miss World, Miss Morley och kvinnan  som förlorade sin bror. På fotografiet ser ni henne igen och en ung kille som bär på hennes bror.

Sen var det dags för lunch. Hela byn var engagerade, dom hade dukat upp långbord, ordnat massor av underhållning och tal. Solen brände, små små flickor dansade runt borden och intrycken flödade. Hittade en underbar bebis som jag självklart höll om.


Mätta, belåtna och fyllda med tankar bar det av mot Zebra Lodge där vi skulle tillbringa natten innan den stora safarin började. Vi blev varmt välkomna med show, lagtävlingar, välkomstmiddag, informationen vad som väntade oss och ett möte med "kungen". Min grupp skulle sova i "Zebra Stables". En del av området som var byggt som ett stall, men rummen var i ett förvånandsvärt fint skick och fint inrett. Tror jag såg 20 insekter vilket var en lindrig start för vad som väntade ute i bushen!!!

Dag 2!
Efter en natt med få timmars sömn i stallet så var det dags att pröva den afrikanska design klädningen till finalen. Efter lång väntan på gräsmattan i solen så var det min tur. En gul lång klänning som ska täckas med massa glitter och stenar...det blir toppen!!!





Sen gick vi till en afrikansk by som låg i samma park där vi fick möta drottningen av byn. Dom visade oss runt bland deras hyddor, berättade deras historia och hur de lever, dom uppträdde för oss och försökte lära oss göra armband på 20 minuter...ett misslyckat men roligt försök! :)
Efter ännu mer väntan satt vi redo i bussarna på väg mot den "riktiga" safarin :) 3 timmars bussresa innehöll sömn, spänning, tankar och iPod. Väl framme insåg jag snabbt att min mobil inte skulle fungera helt okej mitt ute i ingenstans och ännu längre in skulle vi. I spöregn åkte vi i safarijeep till första campen, Lakeside. Ett coolt ställe vars närmaste granne var en flodhästfamilj, vi fick absolut inte lämna våra små hus utan vakter...spännande! Nu hade 112 tjejer delats upp i 4 grupper, så vi befann oss på olika camper. Efter ett långt bad skulle vi åka 1 timme i dom öppna bilarna i regn till "huvudcampen" där alla grupper samlades för en otrolig välkomstmiddag. På väg tillbaka fick vi se ett gäng antiloper, gnuer och en flodhästrumpa i en buske. Sen var det dags att sova, vilket blev en spännande natt med en grymtande flodhäst som cirkulerade runt utanför.


Dag 3!
Efter en minisovmorgon och en stor frukostbuffé skulle vi ut på våran första tur i bushen. Kände mig som en studsboll när jeepen körde på dom guppiga lervägarna, men kan absolut inte klaga våran otroligt grymma chaufför, en tjej från Amerika som bodde på campen. Efter att vi sett giraffer, gnuer, antiloper, någon sorts oxe, insekter, växter m.m. och haft lunch vid ett vattenfall var det dags för en liten båttur tillbaka till campen. Äntligen fick vi se hela familjen flodhäst, dessvärre var dom lite dåliga på att posera för kameran, varje gång jag tog en bild gick dom under vattnet igen!!! Tror jag fick en bild på pappa flodhästs öron iaf. När vi kom tillbaka fick vi se på en otrolig fågelshow med 2 olika ugglor, 1 falck och en afrikanks örn. Det var en man som hade tagit hand om dom efter olika typer av skador och tränat dom som om det vore hundar. Han släppte dom fria, visslade på dom och efter 1 sekund så satt dom på hans axel igen...helt galet! Tror hans fåglar är lydigare än Roxy och Lexus :) Sjäkvlart gällde det att lyssna på all information om hans bebisar för nu började tävlingen mellan grupperna. Kändes som om man var tillbaka i skolan, det var dags för fågelprov. Gick som tur var bra, hade anteckningar!!! Grym middag och uppträdande av en afrikansk dansgrupp var det dags att säga godnatt och se fram emot nya äventyr!!!



Här är jag tilsammans med en av vakterna "Janus"


Ja, det var en kylig kväll!!!

Förlåt vänner, men min internet tid rinner ut och det är dags att sova. Ni får vila ögonen och läsa vidare imorgon.

En liten speciell hälsning till min underbara lilla kusin Gabrielle som jag vet sitter och läser min blogg tillsammans med sina kompisar. Vi ses snart skatten... Tänker på dig!

Hörs imorgon allihopa!
Puss och natti natt
/Jennifer


Hello Africa!!!

Hej alliopa!
Förlåt för att jag inte har skrivit sen jag kom fram. Har haft lite tuffa dagar...
Känns så härligt att det är så många som läser det jag skriver och lämnar små kommentarer... det värmer mer än vad solen gjorde idag och den var riktigt varm!!!!!

Hotellet är toppen. Jag delar rum med Miss United States, Merica heter hon. Jätte snäll tjej. Vi har våra snyftstunder tillsammans och det känns skönt... Förutom att hon stoppade i sin hårtork utan adapter så att hela rummet slocknade igår kväll, så har vi inte haft några större problem :)

Det här är en del av vårat rum


När vi landade så blev vi mötta av ett gäng poliser och ansvariga för MW som följde oss ut till bussen. Trodde inte riktigt att det skulle vara så mycket kameror över allt som det var... Man kände sig lite sliten efter så lång flygtur så jag somnade snabbt till när bussen började rulla. Väl framme på hotellet mötte jag många andra tjejer och min "chaperone" som heter Olga som visade mig till mitt rum. Sen var det en lång väntan... Då kom hemlängtan. Kände mig väldigt ensammen eftersom Mercia inte kom förän efter middagen.

Igår hade vi en liten filmning där vi berättade om oss själva och sen ett mötte med Loréal inför sminkning och hår till finalen. På kvällen var det officiell välkomstmiddag med massor av inbjudna gäster, filmteam och en kort presentation av oss.

Idag har vi åkt runt till olika ställen runt Johannesburg och haft fotograferingar. Äntligen känns det som om man kommit en del tjejer närmre. Efter fotgraferingarna hade vi lunch tillsammans med sponsorerna, MW osv.

Här är jag tillsammans med MIss Norge, Lene. Vi kommer riktigt bra överrens, hon är så snäll och söt!!! Så ikväll ska vi ha myskväll tillsammans!!!

Innan jag måste packa inför Safarin vi ska iväg på i 6 dagar imorgon så vill jag tacka Alicja Eklöw från Aspera såååå mycket för dom vackra klänningarna jag har med mig. Det är många som kommenterar dom och tycker att dom är helt otroliga. Tusen tack Alicja...

Som sagt, Safari på ingång. Vet inte om vi kommer ha tillgång till internet, om inte så skriver jag så fort vi kommer till Durban om  6 dagar. Får se hur många lejon och elefanter jag blir kompis med... Lite internet till familjen: Jag lovar att leta efter Ohooo :)

Ta hand om er där hemma, tänker på er... Gå gärna in på www.missworld.com och titta på filmklipp, bilder eller rösta på mig :)

Pussochkram
/Jennifer

Madrid!

Sådär... Efter mycket om och men, problem med övervikt och handbagage på arlanda, massa rinnande hejdå-tårar så har jag landat i madrid och ska sitta här i 4 timmar!
Som tur var blev jag kompis med en chilienare på planet hit som tog med mig till buisness loungen... Massa gratis kaffe och internet....topppen!!!

Saknar er där hemma jätte mycket redan, men så fort jag kommer ner så blir det bättre. Vi ses ju imorgon... ;) Just nu känner man sig lite liten på en enoooooorm flyplats.

Dags att fylla på koppen igen... Skriver så for jag kan igen. Undra vem jag kommer dela rum med!? :)

Tänker på er och tack för att ni läser!!!

Puss och Kram
/ Jennifer

ps. Britzyk, pussa Roxy och Lexus en gång extra varje kväll från mig...

Hejdå!

Förlåt alla för att jag inte har hunnit skriva på ett par dagar... Men det har varit lite mycket!
Nu är det bara 5 timmar kvar tills jag sitter på planet!!! Det är ett under alla mina fjärilar i magen får plats.
Bagaget är äntligen färdig packat efter 3 timmars hårt arbete tillsammans med mamma och Bailey igår kväll... Förlåt mamma för att jag var lite irriterad!!!! :)

Igår var det hejdå till den underbara klassen inne i Stockholm. Jag har, som dom flesta vet, lite svårt med att säga hejdå...Dom är ju så undebara! Tack alla för en underbar kurs tillsamman och vi ses när jag kommer hem igen. Vi är den bästa gruppen som ni vet :)



Sen kom tårarna, när min älskade bebisar skulle åka ifrån mig. Dom ska nämligen vara nere i Glimåkra hos uppfödaren, Britzyk, under den kommande tiden! Tusen tack för hjälpen, det är guldvärt. Jag vet att dom kommer ha det super bra tillsammans med stora släkten... Men det gjorde ont i hjärtat när bilen åkte!!! Nu rinner det en tår ner för kinden igen, att dom aldrig tar slut...




Det är mycket med hejdå nu men måste ta vara på tiden... Dags att börja göra sig i ordning. Om jag hinner så skriver jag en rad när jag sitter i Madrid!!!

Till er alla från mig: Kommer sakna er, men inte vädret här hemma! Lovar att uppdatera er så ofta jag kan... Jag ska ta hand om mig och det ska ni också!

Som jag alltid säger när det är jobbigt att säga hejdå, "vi ses imorgon"...

Puss och kram /
Eran Jennifer

Här är jag!



Den här bloggen kommer handla om mig, Jennifer Palm Lundberg.
Den 15 november bär det av till Sydafrika där Miss World finalen 2008 kommer att hållas. Här kommer ni kunna läsa allt om mitt äventyr där och mitt år som Miss World Sweden 2008.


Nu är det bara 5 dagar kvar tills jag åker. Det börjar kännas ordentligt i magen. Det är sååå mycket som måste fixas innan jag sätter mig på planet. Men idag var jag hos frisör Johan Sellgren,  en riktig ängel. Nu har jag fått en ordentlig sommarfärg...underbart, skandinaviskt och blondt!!! Jag är super nöjd och evigt tacksam för hans hjälp...

Imorgon blir det nog en dag med lite tid för planering. Måste sitta med skolarbete och sen jobba. För er som inte vet det så jobbar jag som bilvårdare, vilket en hel del människor lyfter på ögonbrynet för. Hur kan man vara tjej och jobba med bilar? Får man inte smuts under naglarna? osv. Det är ett toppen jobb och jag tänker inte svika mina underbara garagevänner...eller er på kontoret! :)

När jag ändå sitter här och skriver kan jag ju göra en lista för min egen skull på saker jag har kvar att göra:

1. Hämta klänningarna
2. Ta sista vaccinsprutan
3. Fixa med hårprodukter
4. Ordna en kamera till resan
5. Göra klart mitt sista skolprojekt
6. Säga puss och hejdå till alla vänner och familj
7. Kolla igenom all packning och packa
8. Framför allt...pussas med mina hundar så mycket jag bara kan!!!
9. Tvätta
10. Växla pengar
11. Jobba

Det kanske låter lite, men för mig är det ganska mycket kvar som måste fixax :)

Dags att gå en kvällspromenad med killarna.

Hoppas att ni kommer vilja följa med mig på min otroliga resa...

Kramar / Jennifer

RSS 2.0